årskrönika

well...
2007

vet inte vad jag ska säga.

det började segt.
ensam i en stad utan några vänner.
ett oväntat uppbrott som tog hårt på alla inblandade.
sen blev min mamma trött på det mesta.
mitt i allt så kastades mitt liv omkull. allt gick sönder. krossat.
jag flydde till en destruktiv vardag på norska gränsen, där dagarna kantades av tårar, en välbekant men ack så främmande röst, ångest och på tok för lite mat.
mitt enda uppehåll ur destruktiviteten var en vecka i Danmark, en bit utanför staden Roskilde.
sen åkte jag tillbaka till självföraktet.

försökte fly igen.

skrapade ihop det lilla självförtoende samt självkänsla jag hade och hamnade till slut i Sthlm, och där kom den. lyckan rasade över mig när jag satt på en stol på debaser slussen.
Luleå med Ellen var fantastiskt.
ett nytt hem i Lund med två av de bästa människorna som finns.
en hel höst kantad med kärlek och vänner.

och fastän det är jobbigt som fan delar av tiden så kommer jag över det. det blir bättre hela tiden.
ensamheten har varit det värsta, men jag jobbar på det också. försöker att inte springa så fort längre.
visst har det varit tungt ibland, speciellt om nätterna. men det går framåt, uppåt.

jag har världens bästa vänner. och världens bästa familj.
ingenting går upp mot er, det hoppas jag att ni vet

jag älskar er något otroligt!
tack för att ni finns.
tack för att jag älskar er. och tack för att ni älskar mig.

jag skulle ha gått under utan er.