ensamt

det blir så dumt.
och ensamt.

som att jag skäms.
skulle det vara något fel?

jag vill inte det här.
inte alls.
lever med någon form av tilltro och hopp om fantastiska, omvälvande händelser som skulle skaka om hela min värld. saker som skulle göra att jag började skratta och gråta och explodera och skrika.
men det vore kanske bäst att sluta hoppas.

stolthet och fördom

jag vet inte riktigt hur det fungerar med sådant här.
uppenbarligen.

det är så många saker jag inte förstår mig på.
men jag orkar inte lösa det nu.
kanske i morgon.

men det är inte min tur.


eller också är jag bara paranoid.

åka bort

två veckor är en lång tid.
utan massa.
med en del.

kommer sakna sakna sakna.
men det blir nog bra.
det klart det blir.

nu ska jag åka in till stan och träffa Daniel. och Lisa med.
först Daniel.

tunisien

igen.

för en lång, lång tid.
två veckor.
det är länge.

men varmt kommer det vara. det är bra.

sarathyra

det var en fin tid.
vet inte varför det är paus.
hinner bara inte riktigt med.

snart

Söndagsmiddag

Så är det alltid. Varje söndag. Det slutar alltid fantastiskt.

Kärleken

Alltså. Fina grejer är det.

Hemma

Nu är hon här. Äntligen!

fast...

... ibland byte jag hellre frisyr än pluggar.

jag

en plugghäst!