man skulle kunna säga att jag lever mitt liv diperformativt.
di.
på två sätt.
både enligt Butler och enligt mig.
springa land och rike runt och låtsas.
teater.
ni undrar varför jag flänger. hur jag orkar.
hur skulle jag annars orka?
sitter jag stilla för länge så kommer allt ikapp.
det är då jag inte står ut längre.
den där Sara gör sig påmind, och jag tror att det är henne jag försöker komma bort från.
jag vill inte vara som hon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag vet mer än du någonsin kommer förstå. klart du behöver resa, skratta och le. annars kan mamn ju se, du kan se vad som igentligen pågår, vad du igentligen känner. det kan man inte riskera då kanske allt faller samman och hela världen blir annorlunda. jag tycker du är modig som kan uttrycka dig ändå, och vågar utsätta dig så. det skulle jag aldrig våga, någonsin. en dag, då blir det bra.
Skicka en kommentar