fint var det.
hon sjöng så vackert så mina ögon blev helt blöta.
de har blivit det en del de senaste dagarna.
jag vet inte vad jag ska göra.
just nu känns det mesta så svåråtkomligt.
som att det inte spelar någon roll.
jag längtar så, men jag vet inte efter vad. (eller vem?)
kastade jag bort det?
slöseri?
med tiden menar jag.
jag älskade, älskade, älskade!
men det kanske också var slöseri
med kärlek
jag hoppas verkligen att det blir bra.
någon gång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tack det var snällt sagt, du var inte så pjåkig du heller ;) det var absolut fint att springa in i dig med, synd att vi inte han språkas vid lite mer bara, men det får bli en annan dag det är klart. Puss
Skicka en kommentar