uha

det känns så konstigt varje gång ja ser bilder på honom.
bara att tänka eller prata är inte så jobbigt.
jag fattar ju att hans liv går vidare å att han gör saker å skit. men ja vill liksom inte se det. fast sen kan jag inte låta bli. vad är det för fel på mig?
jag tror så mycket. fast vad gör det att jag tror, jag bryr ju mig ändå inte. eller?
jag vill inte det iaf.

jag hatar känslor.
jag hatar sara.
trodde det var en bra dag idag. skitliv.
varför måste jag hålla på? jag förstör ju bara för mig själv...

jag tycker att det är skönt.
jag vill inte. verkligen inte.
varför håller jag då på såhär?!
jag fattar ingenting...