jag tror nog faktiskt inte att jag någonsin svettats så mycket om mina händer förr. men jag knäppte dem i knät under bordet. så att de inte skulle se någoting.
de tyckte att jag verkade strukturerad. pah!
de skulle bara veta...
jag vill synnerligen framhålla att de tycktes väldigt imponerade av min referenslista och mina framgångar i livet, trots min ringa ålder. någonting jag nog får hålla med dem alla fyra om.
jag är bra!
nu är jag hemma hos mina arma fader och ska gå igenom mitt nya lisebergsschema som jag hoppas (?) att jag inte kommer att få användning för under sommaren.
(anställ mig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
heja sara jag håller tummarna för dig!
Skicka en kommentar