torsdag 17 april 2008

det som är

fastän solen lyser bakom det tunna molntäcket är det kallt. så in i norden.
och jag är dålig idag. trots att jag verkligen inte har tid med det. alls.
jag lyssnar på kärlek. och saknar den.
häromdagen, när han ringde, blev jag stum. och matt. i hjärtat och i själen.
det som jag har lovat mig själv att jag inte ska vara. lovat Madeleine.
finns inget värre än ensamheten. och då gör jag vad som helst.
ringer 40 miljoner samtal. hänger en halvtimma i en trappuppgång. ringer sönder en portkod.
för något som, med lite fantasi, skulle kunna liknas vid kärlek.
mycket fantasi.

det är ingen vacker syn.

1 kommentar:

Anonym sa...

sara kan inte du bara ta och komma hem nu! imorn är det ost och vin kalas hos oss, ingen stort och pampigt fest som er kommer bli, men ändock mysigt och bra.