det tar över mig.
jag vet att jag alltid bygger upp och lägger till. överdriver och spär på.
men jag tänker ändå att det är en del av charmen med det hela.
att man ska få vara mycket.
för mycket.
att det sedan kommer ett ras är inget som jag behöver bekymra mig över just nu.
jag fortsätter låtsas.
ett litet tag till.
sen får vi se vart det bär.
mot skyarna förhoppningsvis.
det pirrar i min mage.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar