det blir så dumt.
och ensamt.
som att jag skäms.
skulle det vara något fel?
jag vill inte det här.
inte alls.
lever med någon form av tilltro och hopp om fantastiska, omvälvande händelser som skulle skaka om hela min värld. saker som skulle göra att jag började skratta och gråta och explodera och skrika.
men det vore kanske bäst att sluta hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
http://www.youtube.com/watch?v=64Eo14wdYno&feature=related
Don't stop believin'!
Jag hejar på dig Sara, du kommer göra storslagna ting.
Skicka en kommentar