shit.
det var helt klart det vackraste jag sett.
gråter bara tänker på det.
de är sådana fantastiska människor. så oerhört fint att se dem.
kanske måste jag bo här uppe. sen. när vi kommer hem.
ett tag i alla fall.
känna på det.
det var trots allt 7 år sedan sist.
ingen vet vad som händer sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar