det händer så mycket fint här i krokarna.
så mycket som bubblar och pyr under huden.
inte bara på mig.
finaste finaste kittlar och glittrar så att håret reser sig på armarna.
hon gråter och är dödsförskräckt.
hon skrattar och lyser och älskar det vackra.
det är det fula i valsången(?)
och det fina i kråksången.
varje samma gång.
hela tiden.
överallt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar