det är så stort så att jag inte ens finner ord.
vad jag känner.
eller kanske mest hur.
som en enda.
för jag glömmer av att vi är två.
kanske är det det som är det bästa.
att det inte spelar någon roll.
för vi är en.
sara
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar