onsdag 23 juli 2008

om natten

det låter från gatan.
de hämtar tidningarna nu. inatt orkar jag inte stjäla.
bara röka.

det kommer så fort.
trots att de varit borta så länge.
under ytan ligger allt och trycker.
allt det där blöta.

jag är inte så fantastisk som ni tror.
vänta bara tills ni stöter på mig om natten. när jag varit ensam några timmar.
och dimman tätnar och det blir svårt att se ordentligt.
ingen här är så nära. inte så att det är ok att störa. förstöra.
förstör inte för andra.
men jag skriver brev. och ber om ursäkt.
det var aldrig min mening.
svårt att förstå hur ont det gör. när man själv har ont.
i magen. i hjärtat.

och det blir inte bättre av att jag fortsätter. trots att jag lovat mig själv.
hur ska jag någonsin kunna sluta om jag inte tar det på allvar.
det är ju precis det där som ligger till grund för det som blir som värst.
jag har klarat det förut. varför är det så svårt nu?

en tankning är välbehövlig. något fruktansvärt.
inte bara inbillad och tillfällig. utan en som är på riktigt.
som håller i sig och varar. ända in på småtimmarna.

1 kommentar:

RosaBubbla sa...

du borde varken stjäla eller röka, systeryster!