självsovning

aldrig riktigt vart min kopp thé.
och just nu ännu mindre.
försöker och försöker. men det känns så ensamt.
jag vet att jag inte är ensam. och kommer heller aldrig att vara det.
men när klockan blir sent. sista låten spelats. och alla vännerna gått hem. så är det bara jag kvar.
och ibland, så är jag inte mitt bästa sällskap.

speciellt inte när det regnar.
vet inte hur man gör riktigt.
uppskatta mig.
blunda och låt det bli i morgon.

det är så mycket som rör sig. vill vara stilla en stund.
bara vara.
men jag saknar det för mycket. förstår inte riktigt hur man står ut.
vanor som försvinner är inte alltid så lätta att acceptera och ta till sig. tomheten tar överhand. det som ena stunden känns som frihet blir i nästa stund bara massa begränsningar som pressar ihop och trycker så hårt så att luften försvinner.
inte ens en cigg för att rensa luftrören gör det bättre.

kanske i morgon.