borden

duscha, hänga tvätt, åka hem, klä på mig, fixa middag, åka till jobbet.
men jag orkar verkligen inte med det.
vill nog bara vara här.

helt plötsligt förstår jag.
flykten.
eller kanske varför man stannar.
egentligen är det nog bra att jag ska jobba. fastän jag verkligen inte vill eller orkar.
vet inte riktigt vad det är jag väntar på.
att det riktig livet ska börja?
vardagen?
strukturerna?


vill dricka drinkar och spy över allt.
det är nog nu jag behöver en storm.

varför måste jag vara så dramatisk hela tiden?
det blir rätt tröttsamt i längden.