Jouren

nu är jag här. skönt att slippa va hemma. ja blir galen av ensamheten. så konstigt tomt. allt som var vårt e lixom inte längre. vi finns inte!

ja packar å ja packar, men d försvinner aldrig. ingenting försvinner. nu ska ja skriva oxå. mamma tycker ja ska komma hem, men ja e fan vuxen (a faktiskt) så ja måste väl kunna ta hand om mig själv. värdelösa människa. men kanske. om natten blir som igår så e d inte värt ett smack. måste mejla A-C. kolla om ev. ja kanske inte klarar d. isåfall måste ja ju meddela henne. hon vet ju, men ändå. ja hatar att vara värdelös. bara mesar skyller på att "d e mycke nu", å nog för att ja e d... men ja vill inte att folk ska veta. ja vet. d räcker.

å ni...