här igen

varför blir jag såhär?
jag vill ju inte ens vara me honom men ändå gör han mig så ledsen.
som om det inte kan gå fort nog.
som om det inte betydde någonting.
varför ska jag bli såhär?
försöker ju släppa det själv.
men det tycks inte gå så himla bra...
jag är inte så bra på det här, jag vet.
jag är självisk å jävlig.
men det är faktiskt jag som har blivit dumpad.
egentligen.
jag behöver bli tröstad.
å få kärlek.
å någon som bryr sig om,
om så bara för en liten stund.
han förtjänar ingen kärlek.
jag tänker oxå på honom 1000 gånger varje dag.
men jag ska fan inte gråta mer för hans skull.
jag ska sluta med det nu.
torka tårarna.
imorgon är en ny dag.
men så jävla vidrig.
han gör mig vidrig.
jag fattar inte att jag ens har kunnat med.
jag är väl inte som dom som han vill ha egentligen?
jag är inte en av dom!?
jag är inte som dom!
hur har jag kunnat med?
han är ju en sån kille som jag inte tycker om, en sån som vill ha allt det som jag inte är, och inte heller vill vara.
hur har han kunnat med?

jag fattar verkligen inte.
han gör mig till allt som jag inte vill vara.
en sån som man inte är stolt över.
en blöt pöl på en blöt matta i en tom lägenhet.



heartbroken my ass...