med massa moln som vällde fram.
ena sekunden strålande sol och nästa mitt i ett vitt moln så man inte såg ett jota.
konstigheter.
det konstigaste med det här landet dock människorna.
de ser på oss som någon form av stjärnor alternativt utomjordingar.
tittar, tittar, tittar.
och de tar kort på oss. häromdagen var det några som ställde sig (i en redan omnämn klassisk pose) intill oss, höll i, log och fotade med hela sin familj omslingrandes kring både Johanna och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar