antar att det måste ske.
men jag undrar varför.
kan inte allt bara vara för alltid. kanske är det jag som stressar i väg. åt det ena hållet. och han åt det andra.
borde lugna sig.
och öka takten.
eller också är det bara för att jag har tänkt på det. blivit uppmärksammad på det.
kanske det inte ens är.
irra runt i huvudet.
borde gå mer.
tänka mer.
eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar