lördag 27 september 2008

spårvagnar och skor

som att komma hem.
och känna folk vart man än går.
otippade och tippade.
några av de mest underbara.

nästan så man skäms. vad har det tagit åt mig egentligen?
kanske inte den bästa på att vara kompis. eller?
jag borde. jag borde.
och jag tänker inte ens försöka skylla på något.
det är bara jag. och mig. och mitt.
men ikväll. ta igen.
i morgon. ta igen.

bit ihop och ta tag.
fastän det bultar innanför tinningarna.

Inga kommentarer: