nattligt

funderar på hur det är det där egentligen.
och diskuterar.
om det är så att man vill mer för att man inte borde.
om det är så att den där farligheten drar en till sig.
om det är så att passionen smittar av sig.

om det är så att det som i förra sekunden kändes spännande och pirrigt, helt plötsligt kan kännas tråkigt och livlöst.
och vad beror det i så fall på?

det kanske inte går att nöja sig?
det kanske är så att mycket vill ha mer?

kanske borde jag sova...

Ulricetorp

hellre spela patience tillsammans än sällskapsspel ensam.
vi var rädda för vildsvinen. men hade i alla fall varandra.
och det värmer mer än vilken brasa som helst.

klassittning

en fruktansvärt fin tillställning må jag säga.
dans, dans, dans.
och fina, fina människor.

nu åker jag till landet.
vi ska göra ingenting.
skönt.

prao

jag praoar.
Malin är sjuk så då rycker jag in och säljer biljetter och skriver in.
har gjort lite andra saker också så att jag så småningom ska kunna lära mig mitt nya jobb.
kommer bli hur bra som helst det här alltså.

sov bort det

så många timmar.
inte så mycket gjort.
fast hängt en del de få som jag vart vaken.
planerna för helgen är spikade.
det kommer bli fantastiskt!

och kanske saknar jag.
just nu känns det som att det inte bara är själva grejen, utan honom.
jag vet inte.
tiden får utröna.

lite trist känns det i alla fall.

sovdags

sov en stund. ska snart sova mer.
ta igen.
orkar inte.

tur att svanegatan inte är dödslång.

skämmes

förlåt.
fråga innan.

dumma mig.

den hoppfulla skiten

rakt i ansiktet stampar de på oss.
i morgon blir det dessutom än mer tomhet i den här staden.

fast inte slutar det här. det kan ni vara säkra på.
vi tar ett hus ikväll...

tiden

den försvinner.
massa saker är i görningen.
pressen hit och dit.
det blir bra det här!

nu ska jag ta tag i lite i mig själv också.
dags för dusch och sen sjukisomhändertagande.

ockupera mera

hej vad det går!