snabbis i k-town

fyllde i.
Ida gjorde mer. plus ett riktigt klipp.
sen åkte vi hem.
det vart en fin stund.
väldigt kvalitetstidigt.
saker man behöver med sina vänner ibland.

nu är det fix igen.

Dylan McKay

funderade lite på det där om det verkligen kan vara spänningshuvudvärk.
så värst spännande skulle jag väl inte påstå att jag har det.
det ekar och bultar.
mer som om det fattas saker.
saker som inte funnits på länge.

kanske är det avundsjuka. kanske är det stiltje. kanske är det bratighet.
slappna av. av kärlek.
jag har hört att det fungerar.

suktar efter det andra.
Beverly Hillslivet, Blogglivet.
vem vill vara min Dylan, min Vinden?

lundigen

fantastiska ställe.
fantastiska skola.
fantastiska människor.

Edvin sprang förbi en snabbis och gav mig massage.
tror det är bättre nu.

inga turkar och inga rullstolsbundna

en drink hällde jag ut.
det är inte lätt att kontrollera sina kroppsdelar efter 3 cola och två glas kaffe.
bardans, klassfest, bugg

smygkika

i den stora världen är alla lyckliga.
snygga med vackra skor och frisyrer.
det värsta som kan hända är att inbjudan inte kommer fram.
fast det skulle nog aldrig hända.

jag är bjuden till min farmor nu.
min frisyr är inte så snygg, men skorna är fan läckra!

spårvagnar och skor

som att komma hem.
och känna folk vart man än går.
otippade och tippade.
några av de mest underbara.

nästan så man skäms. vad har det tagit åt mig egentligen?
kanske inte den bästa på att vara kompis. eller?
jag borde. jag borde.
och jag tänker inte ens försöka skylla på något.
det är bara jag. och mig. och mitt.
men ikväll. ta igen.
i morgon. ta igen.

bit ihop och ta tag.
fastän det bultar innanför tinningarna.

göteborg

denna helgen ska jag bara bry mig om.
och bli ombrydd.

fast det gör fortfarande ont.

de finaste i huset brevid

ett fint liv.
det bästa livet.
fast nu smäller jag av på grund av all grädde jag tryckt i mig.

i natt ska jag sova.
och skriva. har liksom glömt av det lite granna...
typiskt mig.

annars går dagarna.
och det märks när man ser tillbaks.
på allt det som var då. och jämför.
det blir bara bättre och bättre.

världens längsta natt

var vakna till sju. sen gick solen upp.
det är inte lätt att sova när man inte vill.

och jag undrar om vi verkligen fått rätsida på allt.
det blir nästan mer komplicerat när man pratar om det.
som om vi virar in oss. och inte hittar ut.
fastän vi inte vet vad vi ska säga. eller vill säga. eller vill?

som att det är en annan värld när ingen annan är med.
ett annat vi.
när ingen ser.
undrar om det är en annan jag?

pingis med Evert

att leka med Hamse mår de flesta bra av.
mitt huvud är väldigt mycket bättre nu.
och massa kaffe är också bra för värken.
tur att solen sken.